• Olivia Hagéus

En sista dans

Jag slogs ut ur min bana igen. Numera är jag van, jag vet hur jag ska parera slagen så att jag inte tappar balansen. Hukar mig och knäpper händerna bakom huvudet, blundar tills det hela är över.


Jag utvecklar en orimlig rädsla för min egen puls. Inbillar mig bröstsmärtor, försöker tygla paniken med vettiga tankar: ingen dör av en hjärtattack vid 21 års ålder, det är inte rimligt. Samtidigt, i den infekterade delen av hjärnan: orimligare saker har hänt.

Jag är i upplösningstillstånd, kan nästan se hur färgen på min hud flyter ut i luften och blir till ånga, lämnar kvar ett konturlöst, genomskinligt skal. Vad är skillnaden mellan en panikångest-attack och en hjärtattack? Jag frågar google. Ingen, visar det sig. Eller ja, den ena kan du dö av och den andra är ofarlig, men de känns likadant.

Jag knappar in adressen till närmaste sjukhus på Uber-appen. Händerna skakar så mycket att jag knappt kan skriva. Ångrar mig i sista sekund: vill inte vara till besvär. Jag skrattar åt den tragiska tanken. Hon dog för hellre än att störa någon.


Ja, det går ju över till slut. Sjukt nog. Panikångest-attacker är mänsklighetens största skämt. Att kroppen kan driva sig själv till vansinne genom att imitera en hjärtattack borde få vilken Darwinist som helst att börja gapskratta.


En annan sjuk grej är hur snygg man är efter en mental kollaps. Min hy har en sådan lyster, håret är glansigt och friskt. Struttar nerför gatan i regnet med det obotligt glada humör som bara en återupplivad människa kan ha.


Ja, ja, ja. Vidare. Vet ni hur mycket jag pluggar eller? Det tar aldrig slut. Jag älskar det, men en oroväckande sak är att min motivation hänger på att jag älskar det: om jag tröttnar vet jag inte riktigt hur jag skulle kunna ta mig till biblioteket varje dag. Fast nu kanske jag underskattar mig själv. Brukar göra det.


Jag borde verkligen blogga mer men jag vet inte om vad. Kan ni inte hjälpa mig? Med tips på inlägg? Har ju ingen överdrivet spännande vardag att rapportera om längre så behöver lite ämnen. Annars blir det bara existentiell ångest och snack om studier här och det blir ju lite enformigt till slut. Hmu. Puss på er