Dag 22

Mamma tyckte jag skulle dokumentera min Corona-upplevelse. Liksom föra dagbok över veckorna i lockdown.

Dokumentera vaddå, undrade jag. Finns inte överdrivet mycket att skriva om. Dagarna ser lite likadana ut: jag och Axel vaknar vid 9, om vi lagt oss i tid dagen innan, äter frukost framför nyheterna (svenska. Han förstår ingenting. Ibland får jag pausa och översätta när han frågar om något som visas men oftast tittar han bara frånvarande på skärmen och knaprar på sin croissant). Sedan sätter vi oss på balkongen och pysslar med något onödigt fram till klockan typ 1, då båda får ångest över plugg. Oftast brukar det leda till att vi tar en nap. 'För att pigga upp oss'. Och så sätter vi oss efter lunch och pluggar fram till kvällen.

Idag har jag suttit på balkongen hela dagen och tittat avundsjukt på måsarna som glider omkring över havet. Dagens höjdpunkt var en fiskebåt som passerade precis nedanför oss: vi följde den båda med stort intresse när den halade in nät som lagts ut längst med strandkanten.

Är så rastlös i kroppen att jag tror jag kommer sprängas. Måste dock medge att vi har en jävla tur. Med en strandlägenhet i Cannes och utsikt över havet. Hade jag behövt stirra in i en vägg hade jag nog brutit ihop vid det här laget.

Tre veckor har gått. Lär väl sitta här fram till juni om saker inte förändras. Jag kanske ska börja blogga ordentligt igen. Nu när jag har all tid i världen, menar jag.

Har ni något roligt att berätta? Saknar era kommentarer. Ni får gärna tipsa om saker att skriva om, skulle underlätta. Puss