Jävla trams detta. Börjar bli så less. Mamma sa en intressant grej här om veckan (kan ha varit igår?): folks åsikter om viruset liknar Amerikanska familjers republikan/demokrat-mentalitet. Det är liksom en del av ens person, vad man har för åsikt om hanteringen av krisen. "Jag och min familj tycker...". Om ni förstår vad jag menar.
Igår såg vi Macrons fjärde tal till nationen. Karantänen förlängs till 11 maj. Nog, tyckte vi, så nu ska vi försöka ta oss till Stockholm. Framförallt för att min andra lillasyster är där själv; skönt att inte ha familjen splittrad över halva Europa. Jag är för övrigt rätt säker på att jag redan haft viruset. Både jag och Axel kom hem från London med mild feber och hosta. Macron avslutade talet, som vanligt, med en varm och stolt blick in i kameran: Vive la Republique. Vive la France. Men den här gången tror jag inte orden landade lika djupt hos folk.
Hur som. Har inget att skriva. Suttit ute på altanen hela dagen och läst om sambandet mellan narcissism och homosexualitet. Kärleksobjekt. Osv. Det är mer intressant än vad det låter; läser litteratur och psykologi denna termin så får syssla en del med psykoanalys och grejer. Förutom den kursen läser jag engelska - såg att någon frågade.
Gud, vilket meningslöst inlägg. Ville mest säga hej. Hade något kul på näthinnan men glömde helt - kanske återkommer senare. Puss