Jag har haft min fair share av sömnlösa nätter och det kan ju vara något av det värsta som finns, det där att ligga uppe och känna hur tiden går och hur gryningen närmar sig. Mina sömnsvårigheter kommer ofta kryddade med panikångest (som om det liksom inte räckte?). Oftast vet jag redan när jag lägger mig i sängen att det kommer gå åt helvete. Hade en sådan episod igår. Låg med rusande hjärta och värkande armar och ba japp det är en hjärtattack. Andra gånger har jag fått för mig att jag fått en blodpropp. Jag vet inte hur många bilder på mina ben jag har på min telefon, tagna klockan 03.45, när jag försöker avgöra om ena är svullet eller inte.
Men eftersom detta händer en eller två gånger i månaden har jag blivit ganska bra på att hantera det. Tänkte därför dela med mig av mina små tricks, med förhoppningen om att det kanske kan hjälpa någon annan. Detta är för alla; oavsett om du ligger på grund av ångest, droger, stress, mentala problem you name it.
1. Acceptera panikkänslorna
Personligen har jag märkt att min panik stegras när jag börjar känna av kroppen. Alltså, om jag börjar tänka på hur hjärtat känns, hur benen känns, hur trycket över bröstkorgen känns, så blir jag helt plötsligt övertygad om att jag håller på att dö. Vilket, såklart, leder till ännu högre puls. Istället har jag försökt att bara låta första känslan av panik skölja över mig. För regel nummer ett när du har panikångest är denna: du kommer inte dö. Det är inte så lätt att dö som man tror, som min kära styvfar sa till mig en gång med all sin läkarauktoritet. Det är liksom inte rimligt att vara ung, frisk, och ligga i sängen och helt plötsligt bara dö. Så om man bara utgår från det kan man låta paniken skölja över en. Oftast blir jag lugnad av att känna hur den når sin absoluta topp och precis när man tror att det kommer bli värre så lugnar det ner sig. Man når aldrig den där hjärtattacken.
Det är som att syna en bluff.
2. Acceptera sömnlösheten
Detta är kanske svårare om du har ett jobb eller en tidig lektion eller något. Men jag brukar bara mentalt ge mig själv all den tid jag behöver för att ta mig igenom detta. Tänka att ja, nu är ju klockan snart fem på morgonen men det är lugnt, jag ställer in allt och så sover jag. Eller: det kommer bli en jävligt jobbig dag imorgon men det kommer funka. Det är bara en enda dag av mitt liv. Ofta är det själva stressen över att man inte kan sova som gör att man inte kan sova (på samma briljanta sätt som panikångest ibland ger samma symptom som en hjärtattack. Ibland känns darwinismen som ett skämt). Så ge dig själv tillåtelse att ge upp, läs en bok och tänk att det här är egentligen inte så farligt som det känns just nu.
3. "Sleep with me"
Här har vi det mest konkreta och det mest effektiva tipset. Jag hittade den här podcasten när jag bodde i London och frenetiskt sökte omkring efter tips på hur man somnar och den har räddat så många nätter. Killen som pratar är för det första så himla trygg, snäll och liksom öppen: han börjar ofta avsnitten med att säga saker som ”there’s no pressure in falling asleep, I’m just here to keep you company” vilken genast tar bort en stor del av min stress. Sedan berättar han bed time stories, och alltså jag fattar inte hur han gör det, men alla berättelser är tillräckligt intressanta för att det inte ska vara skitsnack, men tillräckligt invecklade för att man inte ska koncentrera sig och hålla sig vaken. Jag har lyssnat på säkert 40 avsnitt och jag minns inte en enda detalj av historierna han berättar. Ingenting! Man bara vaggas in i sagan och utan att man vet ordet av dåsar man bort. Finns på Spotify och Podcaster.
4. Räkna baklänges
Detta började jag också med i London. Om du inte kan sova för att tankarna snurrar och håller dig uppe, räkna baklänges från 300. Ett andetag är en siffra, och regeln är att du måste börja om från början om du räknar fel. Jag brukar tänka att om jag klarar att räkna ner till noll utan att göra något misstag så är jag faktiskt för pigg för att sova. Har aldrig klarat mig till noll dock.
5. Onlineforum
Har suttit otaliga nätter och känt mig så ensam att det känns som om det slagit lock för öronen, och då har onlineforum på typ Reddit hjälpt mig. Att läsa inlägg från andra som är uppe precis som en själv brukar få mig att känna mig som en del av ett litet hemligt nätverk. Hjälper definitivt mot ensamheten.
Det var allt för mig. Om ni har några tips får ni gärna kommentera!!