Det här tänkte jag på. Eller, det här har jag ofta tänkt på, sedan jag flyttade till London. Ju mer jag började skriva på engelska desto sämre blev jag på att skriva på svenska. Det var som att jag gav bort en färdighet till förmån för en annan. Säger man ens färdighet? Tänker på skill. Ni fattar.
I somras. Då! Då träffade jag ju Axel, och helt plötsligt växlades det mellan tre språk istället för två. Slutade med att jag pratade franska till Stella, svenska till Axel och ja engelska till mamma. Som sagt: kunde inte formulera en enda sammanhängande mening.
Jag sitter hur som helst i solen och läser om .... narcissism. Eller Freuds tankar om narcissism. Vi ska försöka ta oss till Stockholm nu i helgen, ska bli spännande att se hur vardagen är i Sverige. Var så sugen på att skriva på facebook typ "hemma!! ser fram emot att träffa alla <3 fest någon" men blir lite konflikträdd. Fan folk är så jävla aggressiva i dessa tider? Såg en facebookpost om en tjej här i Frankrike som hade blivit tillsagd för att hon hoppat hopprep utanför sin port och någon kommenterade JA MEN VAFAN SKA DU HOPPA HOPPREP FÖR FATTAR DU INTE DE E SÅNA SOM DU SOM BIDR-
Folk är så taggade på detta att de vibrerar av längtan att få peka finger åt andra. Gud, vad obehagliga jag tycker dom är. De har så mycket känslor som spiller över. Vill smyga ner en xanax i deras kaffe eller vad dom nu dricker, kanske 'silverte' som deras horoskop rekommenderat att de ska inhalera en gång som dagen. Nej nu spårar jag ur lite. Vi hörs sen
Commentaires