23 den 23:e

Fest hade jag.

Jag skickade ut en Save the Date två veckor innan datumet och gick omkring i ett par dagar och oroade mig för att jag inte skulle ha råd att bjuda på krök: fyller ju år den 23:e, och jag hade bestämt mig för att ha en fest fest. Köpa sprit. Koppar för beerpong. Engångskameror och öl. Men pank var jag. Och mer pank skulle jag vara, två dagar innan löning. Precis som alla andra som var bjudna. Jag ojade mig en hel del, funderade på att byta datum.

Men så, en vecka innan, insåg jag att alla får lön just den fredagen den 23:e. FÖR DEN 25:e VAR JU PÅ EN SÖNDAG.

Jag minns inte senaste gången jag hade en sådan tur. Eller jo, det gör jag ju: när jag fyllde arton. Folk pratar fortfarande om den jävla festen. Jag fyllde arton på en fredag, och inte bara det, vintertiden inföll samma dag. Mamma hade sagt att jag fick runda av vid två trettio och sedan vid noll tre, då skulle alla vara ute.

"Men" sa jag

"Nej inga men" sa mamma.

Ingen av oss hade räknat med vintertiden. Polletten föll ner samma kväll. Så klockan 02.59 höll jag upp mobilen till mina roade, jublande kompisar, och vi räknade ner, och när klockan slog tre snurrade tiden tillbaka en timme som av ett jävla mirakel.

"ÅTERGÅ" skrek jag över musiken och de återgick.

Nu fyllde jag 23 på fredagen den 23:e, och det ska ju såklart firas. "Champagnefödelsedag" sa Axel, och jag tittade frågande på honom. "Det kallas så" sa han, "När datumet matchar åldern man fyller"

Ja jävlar. Champagnefödelsedag. Det blev det också.

Det absolut bästa beslutet jag tagit (typ i mitt liv ja så låg är ribban på mig som beslutsfattare) var att köpa de där kamerorna. Fick ut bilderna idag och det liksom brann i bröstet av saknad för den kvällen. Vilken fantastisk fest det var. Vad vi skrek till Avicii och Robyn och Ariana Grande och Nicki Minaj och vad det nu kan vara. Vad vi dansade. Och hoppade och rökte och drack och sprang på varandra och vad vi satt i badkaret med drinkar och snackade skit och höll på.

Det enda jag ångrar bittert är att jag inte filmade Frida när hon gjorde dansen till WAP. Vi stod i en mållös ring runt henne, även jag, som ju vet att hon dansat hela sitt liv.

Anyways. Här är ett urval.

Jag och Linn. Linn som ser freshhh ut fortfarande, förmodligen för att hon inte är elva shots in.

Niklas, Axel, Julius, Megan. I början av kvällen tror jag. Ja, det måste det vara: champagneglasen av plats var inte ännu slängda i något hörn

Ivar. Vibing

Vi samlades för beerpong. Jag som i vanliga fall är MÄSTARE förlorade något så brutalt. Födelsedagsbarn till trots - till slut blev jag kickad från laget.

Kusin jag och bästis. Alltså Frida!!!! Bilderna på henne är - Vänta här kommer dom

men alltså. she had no businESSS flexing like this

Niklas och Axel. Ändå lika? o.o Okej moving on

Random häng i köket. Varför fattade man inte som typ 16-17åring att det var kökshängen på hemmafesterna man skulle sakna mest när man sen började gå ut på klubb. Vilken jävla scam det var att längta till utelivet och sen inse att man hade det så mycket bättre i någons förälders lägenhet med stulen vodka och klick-cigg med smak av typ päron eller något annat absurt.

Här var vi nog ganska fulla. Börjar alltid skratta när vi pussas när jag är full. Min fina.

Ja, det var det. Som sagt, det var en helt otrolig fest: alla kom från så många olika grupper och lyckades ändå klicka, det var helt fantastiskt. Nästa gång blir väl 25-årskalaset. Men är determined att alla mina fester ska hålla lika hög standard, så att folk fortsätter prata om dem flera månader efteråt.

Ska uppdatera er mer i veckan <3 puss, hoppas ni mår bra, hoppas ni håller ut i mörkret.

Blekt hår och visningar

Nu när jag är tillbaka i Stockholm och har sagt till alla jag träffar att jag ska börja blogga igen har jag tänkt dag och natt på vad jag ska skriva om. Okej kanske inte dag och natt, men ofta. Tänkte att det får bli en blandning av längre inlägg, storytime, guider ja jag vet inte riktigt. Ni får gärna kommentera med önskemål. Nu tänkte jag i alla fall prata om veckan och annat jag har på hjärnan.

Häromdagen var jag på Spalt PR för att hämta upp lite kläder som Boohoo varit vänliga nog att skicka till mig. Fick ett par otroliga boots (adlink). Och ett par sneakers (också adlink). Om ni, som jag, är studenter och varje månad behöver val som typ behöver jag verkligen äta eller kan jag köpa den där jackan istället så kan jag tipsa om att dom har 50% rea på hela utbudet. Och sånt gillar man ju.

Anyways, jag begav mig till Spalt PR i egenskap av den sällskapssjuka människa jag är för att träffa Miriam, som visade mig runt i deras showroom. Vi tog en kaffe och pratade om bloggandet. Jag berättade upprört om hur Bonnier tog ner mitt inlägg om knark för ett tag sedan på grund av att sponsorerna inte skulle gilla det och insåg, när jag pratade om det, att min kränkthet inte riktigt stod i proportion till situationen. Har tydligen inte mognat ett dugg. Hur som, det var oerhört trevligt. Vi kom så småningom in på mitt hår – på något sätt lyckas jag alltid styra samtalet dit, vilket jag inser måste vara otroligt tröttsamt för samtliga inblandade inklusive mig själv, men Miriam såg bekymrat på mig och gav både mig och samtalsämnet sin odelade uppmärksamhet. När jag färgade håret blont nu i somras tog det inte lång tid för mig att inse att jag begått ett misstag – ni som har blekt hår vet att det måste vårdas och jag är inte en vårdande person. Miriam, som själv har blont hår, tittade på mig medan jag klagade över hur torrt det var och sedan gjorde hon en liten intervention. Jag fick med mig ett helt set av produkter från Living Proof. (adlink) Har någon testat dem? Jag ska i alla fall göra det, och tänkte att det kunde vara kul att dela med mig av resultaten eftersom jag VET att alla som har blekt håret går omkring med en liten liten klump av oro för ens framtida hårkvalité. Det gör i alla fall jag. Om ni har några mirakeltips får ni gärna dela med er. Men skall återkomma och berätta om de funkar bra.

Frida har varit här i en vecka. Hon ska köpa lägenhet i Stockholm så vi bokade in fem visningar varav 0 blev av. Vi var faktiskt påväg till en lägenhet i måndags, på Kungsholmen. Satte oss på bussen från Odenplan och tog en öl i väntan på att den skulle börja. Klättrade upp för backen och kom överens om att bostäder som ligger belägna på toppen av ett mindre berg borde säljas för en betydligt mindre summa. När vi väl stod utanför porten, andfådda och lätt förvirrade, insåg Frida att hon tagit fel på datum. Visningen var imorgon. Hon tittade ångestfyllt upp från mobilen.

"Det är lugnt" sa jag och menade det. "Jag hade faktiskt förväntat mig detta. Tänkte mer att det skulle visa sig vara fel adress, men fel datum är också helt rimligt"

Och så blev det med det. Vi gick och tog ett glas istället, bjöd hem en vän till henne för att laga lasagne och satt uppe till sent på natten och pratade om dödsstraff och socialdarwinism, i den ordningen.

Idag har jag återhämtat mig från förra nattens panikångestattack som varade i fyra timmar (triggad av för lite sömn, för mycket alkohol, för mycket stress osv). Mår förvånansvärt bra. Gick till studentpalatset och pluggade – ett annat tips förresten! Fucking OTROLIGT ställe, förstår inte hur jag inte vetat om det. Det är som en stor gymnasieskola med café, tysta läsesalar, matsal för att värma medtagen mat och sittplatser längst korridorerna. Högt i tak. Fina miljöer. Och kostar bara 25 kronor för ett kort som räcker för terminen. Du måste vara student på SU egentligen, men alla är välkomna i mån av plats (vilket det finns. Frida fick komma in och hon pluggar på Lund). Och det absolut bästa är ju att det är öppet till 22.30 på vardagar <3 Så dit borde ni gå.

Nu har jag väl ändå babblat färdigt tycker jag. Vi hörs snart, puss och kram mina fina

Hemma

Axel skjutsade mig till flygplatsen. Någonstans på motorvägen mot Nice började jag gråta, tyst, bakom solglasögonen. Jag stirrade på skogen och tänkte att vad skönt det skulle vara att få lägga sig under ett träd och läsa. Det doftar speciellt i södra Frankrike; det doftar torrt och varmt, inte alls som Sveriges fuktiga skogar.

Vi sa hejdå och på flygplanet satt jag återigen och stirrade ut genom fönstret, fixerade palmerna med blicken. Tänk, tänkte jag, nu får jag inte se solen på ett år. Ett helt år. Eller, i alla fall inte denna sol. Den som bränner. På sin höjd får man väl några ljumma soltimmar, strålar som knappt känns mot huden.

Men så flög jag in över Stockholm och det var som om staden ville visa upp sin absolut bästa sida, för jag har aldrig sett den så tydligt. Det var helt surrealistiskt. Vi sjönk ner under molnen och plötsligt såg jag Globen. Jag häpnade. Det var verkligen Globen. Och där, det måste vara slussen. Jag tittade en stund på ett högt, mörkbrunt torn och skrattade till; Kaknästornet! Och då måste fältet där vara… gärdet.

Norrmalm, Östermalm, Kungsholmen, Söder. Hela den verkliga staden låg under mig i all sin underdimensionerade overklighet. Jag tyckte det såg helt vansinnigt ut.

Rullade hem från Arlanda och låste upp dörren till min lägenhet som luktade klor från mina hyresgästers frenetiska städning. Släppte väskorna mitt i vardagsrummet.

Här bor jag nu.