Olivia Hagéus

  • Olivia Hagéus

I ANNONSSAMARBETE MED WAHLSTRÖM & WIDSTRAND


Länge sedan vi körde en bokrecension! Fick hem denna för ett par veckor sedan. Har ni läst något av Jenny Rogneby förut? Detta är den fjärde fristående boken i serien om Leona, en utredare i Stockholm som för länge sedan brutit sig ur normen för vad en kvinna och polis ska vara. I ”Ur aska i eld” kretsar handlingen kring en mordbrand på Skeppsholmen. Sex ungdomar hittas döda i vad som snart visar sig vara en slags självmordslek. Leona kopplas in och när ännu en brand bryter ut på Centralstationen inser hon att leken håller på att spridas över landet via nätforum. Det blir minst sagt en kamp mot klockan.

Samtidigt lever Leona något slags dubbelliv (man får följa upptakten till detta i föregående böcker) och är beredd att göra vad som helst för att nå sina mål.

Foto: Frida Thelin

Okej, handlingen först – en vuxen författare som skriver om ungdomar är alltid lite risky. Det blir ofta så pinsamt tydligt att de inte har någon aning om hur jargongen går, hur unga beter sig och pratar, vad de tänker på, hur de rör sig på internet. Men Jenny Rogneby lyckas bra. Nej, inte bara bra, hon briljerar. Chattkonversationerna är rimliga, språket känns lätt och naturligt. Att ämnet (som i sig är klurigt att ta sig an) behandlas trovärdigt gör det hela ännu mer skrämmande. Man inser att boken skulle kunna vara baserad på riktiga händelser och människor. När man hör barnens tankar kring beslutet att ta sitt eget liv förstår man dem, man känner hopplösheten de lever med. Ingen lyssnar, ingen gör något, ingen agerar förrän det är försent. Man blir så oerhört frustrerad över samhället och de vuxnas passivitet – liksom, hur kunde ni inte fatta? Varför gjorde ni inget? Varför bryr ni er först nu?

Som sagt, intressant och viktigt ämne som både berör och väcker frågor hos läsaren.


Foto: Frida Thelin

Vidare. Halvvägs genom boken var jag så irriterad över huvudkaraktären att jag höll på att storkna. Efter att ha läst andra recensioner om böckerna insåg jag att jag inte var ensam – Leona väcker känslor hos de flesta. Hon är gravt demoraliserad, har lite eller inget tålamod för andra människor och är både envis, självisk och i många fall orimlig i sina vredesutbrott. Hon har inte en enda egenskap som man kan förvänta sig av en kvinna, polis och mamma – och det är just därför hon blir intressant. Min irritation blev som ett kvitto på mina egna förutfattade meningar. Det faktum att jag rynkar pannan när jag får veta att allt hon egentligen vill är att skrapa ihop ett par miljoner och dra utomlands säger ju mer om mig än om henne. Hon är minst sagt en komplicerad karaktär.

Foto: Frida Thelin

Extra intressant blev det att läsa boken för andra gången, då jag, förutom att ha släppt förväntningarna, också börjat på andra delen i min kurs i litteraturvetenskap ur ett genusperspektiv. Där läser vi mycket om hur kvinnan framställts i romaner (madonna och horan, the madwoman in the attic, osv) och karaktären Leona blir ett intressant exempel. Tänker att det visar på hur man som läsare lätt blir obekväm när en kvinna inte riktigt beter sig som hon ska och hur svårt det är att förstå sig på henne när hon inte spelar en uppenbar roll. Leona är både kärleksfull och självisk, rättvis och korrupt. Hon lägger ner hela sin själ för att lösa fallet hon tagit sig an, riskerar hela sin karriär för att rädda ungdomarna samtidigt som hon utan vidare bryter mot lagar och konspirerar för att tjäna sina egna intressen. Hela historien är som en berg- och dalbana: precis när man tror att man fått ett grepp om henne river hon upp allt igen och så får man börja om. Det är spännande. Fascinerande, till och med, att man kan bygga en så oförutsägbar karaktär och ändå lyckas göra henne trovärdig.

Sammanfattningsvis. ”Ur aska i eld” är en bok med rasande högt tempo, överraskande karaktärer och komplex handling. Det är nästintill omöjligt att lägga ifrån sig boken när man väl kommit in den.


HÄR hittar ni Leona - ur aska i eld.


Jag ser fram emot att se hur boken tas emot och uppfattas av andra! Och om ni läst den –vad tyckte ni?

  • Olivia Hagéus

Stålande sol och närmare 20 grader i London. I februari. The telegraph förkunnade precis att liknande temperaturer har aldrig förr skådats i UK, så jag antar att vi börjar närma oss slutet. Enjoy it while it lasts, som man säger.



Jag skickade in en inlämning igår och har avsatt dagen för hemmasysslor. Tvätt. Städning. Betala räkningar? Så jävla tråkigt men vad gör man. Överväger att skippa tvätten och ta mig ut i solen, sätta mig och läsa i en park. Försökte övertala Frida att säga upp sig från jobbet men hon tyckte det verkade lite väl drastiskt. Hur som – jag mår bra, väldigt bra, London är plötsligt en helt ny stad i värmen. Ser fram emot våren här.


Mitt huvud är tomt på blogg-idéer. Tänkte att jag kunde lämna över ansvaret till er. Nu när jag (mer eller mindre) är tillbaka, har ni något ni undrar över eller vill att jag ska skriva om? Något särskilt ämne? En fundering som får er att ligga sömnlösa på nätterna? Tell me. Och! Sorry för det här med kommentarerna, verkar som att man måste signa up för att kunna skriva, men ni kan alltid ge en falsk mailadress om ni vill vara anonyma. Ok? Ok. Puss gänget

  • Olivia Hagéus

När allting gick sådär grundligt åt helvete i höstas förlorade jag min länk till bloggen. Min länk, kallar jag den, för det var väl det det var: en slags symbios mellan oss som hänger här, ett Eget Rum (Gud, mina Virginia Woolf-referenser kommer bli många nu när jag ägnat tjugo timmar åt att studera hennes essä) åt oss att leka i, en plattform där jag kunde skriva av mig. Något hände i varje fall, jag blev lite rädd för sociala medier, det kanske berodde på att jag i min identitetskris fick total flipp av att möta mig själv i text eller i bild: jag kunde inte skriva för jag hade ingen ton, jag kunde inte presentera ett alter ego på Instagram för jag hade inget primärt ego att utgå ifrån. Fan, jag hade ju till och med svårt att se mig själv i spegeln där ett tag.


Men här är jag ändå, i full färd att skriva mitt första inlägg på denna nya plattform som jag fixat och trixat med sedan i december. Allt är inte klart ännu, som ni märker, jag har en hel del att jobba på vad gäller bilder och design. Än så länge får ni nöja er med löpande inlägg. Samt - mina gamla inlägg finns HÄR. Jag har inte lyckats importera dem hit men det kommer också så småningom. Förhoppningsvis.

Vi får se hur detta artar sig.

Välkommen till min nya blogg!