Olivia Hagéus

  • Olivia Hagéus

Okej fuck. Det där gick inte alls så bra som jag trodde.

Lade över alla mina inlägg i "Drafts" och tänkte "äsch bara att återpublicera dem igen när jag vill" och nu verkar det som att allt! Hamnat huller om buller.


För att inte tala om hur många av er som säkert fått 48 mail om uppdateringar från sidan. Sorry för det.


Jag ska kolla närmare på det där. Se om man kan ordna dem för hand. Fan vad jag ska krångla.


Är i alla fall i London och går igenom en helvetesperiod med plugg och jobb och kommunikationsproblem. Men jag har fått ett alldeles eget rum <3 med solljus och byrå som jag köpt själv. Jag kanske ska sätta mig och skriva ett inlägg ikväll. Lovar att göra det om jag hinner klart med min analys.

Vi hörs snart!

  • Olivia Hagéus

Hej mina kära. Hur är läget med er? Det är med en blandning av lättnad och nervositet jag loggar in; jag har nämligen inte listat ut hur man kopplar statistiken så jag har ingen aning om hur många som ser detta. En eller två kanske. Haha.

Jag sitter med familjen i Cannes och dricker kaffe, pluggar och leker lite halvt med Stella. Bokade spontant en resa hit, har inte träffat dem på länge så det var på. tiden. Som sagt håller jag fortfarande på och vänjer mig vid den här nya plattformen men hittills diggar jag den. Dock tycker jag det är jävligt korkat att man kräver inloggning för att skriva en kommentar. Ska se om det går att ordna. Det är verkligen ett idiotsäkert sätt att halvera antalet kommentarer, förstår inte varför man skulle tycka att det var en bra idé.


Okej, jag ville bara kika in. Ska fortsätta trixa lite med inställningarna. Vi hörs snart <3

  • Olivia Hagéus

Jag hade bott i mitt rum i en vecka när grannarna meddelade att de skulle riva fasaden mot trädgården och bygga om. De bor vägg i vägg, och nämnda fasad vetter ut mot samma bakgård som mitt fönster gör. Briljant, tänkte jag. Fucking briljant. Varje dag vaknar jag av dånet från motorsågen och byggarbetarnas försök att överrösta maskinerna genom att vråla sina instruktioner åt varandra. Jag sitter på balkongen och röker och betraktar dem när de svär på polska. Undrar om de vet att jag förstår. Undrar om det spelar någon roll.


Jag vaknade som ur en blackout efter denna vinter. Reste mig omtöcknad, med huvudvärk och vätskebrist och allmän sinnesförvirring. Solen, den älskade jävla solen, började titta fram och jag kunde plötsligt se klart igen. Andas djupt igen. Formulera fullständiga, begripliga meningar igen. Jag knäckte på nacken och skrattade lättat. Att man överlevde. Vilken grej.


Metamorfos: fjärilar som landar på knogarna och säger titta, det funkade. Jag klapprar nerför gatan i mina klackar och blir en ny, en bättre, en vars konturer är lite skarpare än förut. Jag fuktar läpparna, jag vässar pennan så att flisorna av blyers samlas på botten av väskan och fläckar ner pärmarna på mina böcker, samlar sig i dators USB-port och färgar fingrarna metalliskt gråsvarta. Jag är vaken nu, jag är här nu. Jag vet inte vad det ska tjäna till, men någonstans ska man väl ändå. I någon riktning, i något spår.

Mer än så kan man väl inte begära.